tisdag 17 november 2009

Stort grattis Cecilia!

Idag blev det klart att EU-minister Cecilia Malmström (FP) blir Sveriges EU-kommissionär. Formellt sett blev hon nominerad idag av Sveriges regering. Det krävs ett parlamentsbeslut för att hon ska kunna tillträda posten som kommissionär, men det ska mycket till om parlamentet inte skulle godkänna Cecilia. Hon är den överlägset mest kunniga, kompetenta och hängivna personen för den här posten.

Många - däribland jag själv trodde inte att Moderaterna skulle släppa kommissionärsposten. Men här visar regeringen och framförallt (M) att kunskap och kompetens går före prestige och storlek.

En mer borgerlig skattepolitik önskas

Igår medverkade statsminister Fredrik Reinfeldt på Sacos kongress och fick bland annat frågan om värnskattens avskaffande. Trots att det var ett vallöfte så väljer statsministern att lägga frågan på is. Det är synd, men jag förstår samtidigt hans och Borgs resonemang, man vill inte ge ytterligare bränsle åt sossemaskineriet som i sin iver vill kleta på orättvisstämpeln på regeringen så många gånger som de bara kan. Samtidigt tar man bort två käpphästar för vänsterns skattepolitik, nämligen förmögenhetsskatten och arvsskatten.

Nu handlar det om en skatt som inte på något sätt går att motivera från borgerligt håll, den motverkar flit, företagsamhet och straffar folk som utbildar sig. Det innebär inga större inkomstbortfall för staten om man slopar värnskatten, tvärtom - ett borttagande innebär på lång sikt att fler väljer att utbilda sig, det leder till ökade skatteintäkter. På kort sikt blir Sverige ett mer attraktivt land för invandrare som besitter specialistkompetens och som vill komma hit och bidra till att stärka vår välfärd. Vi måste även se till att utbildad arbetskraft inte flyr Sverige och värnskatten ger dem en anledning.

Vårt lands möjligheter att vinna ytterligare terräng i globaliseringens fotspår är beroende av flera faktorer, ett av dem är en skattepolitik som inte straffar personer som utbildar sig.

torsdag 12 november 2009

Svensk Industriförening har fattat grejen

Föreningen bildar nu en egen exportorganisation för att företag ska kunna sälja sina produkter utomlands. Man vill ta vara på invandrarnas resurser genom att binda upp dem till exportorganisationen. Det är ett mycket bra initiativ, för självklart är det så att personer med anknytning till ett annat land kan språket, koderna, kulturen och sederna mycket bättre än vanliga "medelsvenssons". De blir en ovärderlig resurs i jakten efter nya marknadsandelar och affärsområden för svenska företag att verka inom. Svensk Industriförening kan bli en stark kraft i kampen mot främlingsfientlighet och rasism.

Riksdagslistan för FP-Stockholms län är spikad

Igår var det nomineringsmöte i Stockholm där riksdagslistan för Stockholms län spikades. Jag hamnade på plats 13. Jag var föreslagen på plats elva men blev nerflyttad efter votering.

Känner mig oerhört stolt, glad och tacksam över att få stå på FP:s riksdagslista. Jag vill tacka alla medlemmar som röstat fram mig i provvalet. Jag kommer att fokusera på frågor som rör ungdomsarbetslösheten, att utbildning ska löna sig och hur vi ska stärka Sveriges konkurrenskraft i en globaliserad värld.

Riksdagslistan för FP Stockholms län finns här nedan:

1. Jan Björklund, Stockholm

2. Nyamko Sabuni, Stockholm

3. Nina Lundström, Sundbyberg

4. Erik Ullenhag, Stockholm

5. Gunnar Andrén, Stocksund

6. Anna SteeleKarlström, Tyresö

7. Martin Andreasson, Solna

8. Helena Bargholtz, Lidingö

9. Lennart Rohdin, Gräddö (Norrtälje)

10. Mia Franzén, Salem

11. Metin Hawsho, Södertälje

12. Amelie Tarschys Ingre, Lidingö

13. Makan Afshinnejad, Järfälla

14. Mae Liz Orrego Rodriguez, Solna

15. Tom Hedman, Solna

16. Anna Attergren Granath, Solna

17. Christer Sturmark, Lidingö

18. Elisabeth Gunnars, Österåker

19. Stefan Saläng, Nacka

20. Maria Bergström, Sollentuna

21. Lars Johansson, Botkyrka

22. Isabella Elfwendahl Jakobson, Täby

23. Jonas Uebel, Danderyd

24. Eilem Delen, Huddinge

25. Hans Ahlgren, Täby

26. Monica Brohede Tellström, Nacka

27. Andreas Fischer, Vallentuna

28. Maria Piotrowski Halkiewicz, Ekerö

29. Peter Olevik Dunder, Haninge

30. Åsa Wennerfors, Norrtälje

31. Ninos Maraha, Södertälje

32. Jessica Ericsson, Huddinge

33. Hans Andersson, Norrtälje

34. Daniel Adborn, Nynäshamn

35. Pernilla Bergqvist, Sigtuna

36. Anders Castberger, Upplands Väsby

37. Lennart Nilsson, Nacka

38. Peter Bondesson, Värmdö

39. Martin Normark, Upplands-Bro

40. Christina Berlin, Nykvarn

41. Svante Nordell, Vaxholm

42. Amanda Brihed, Huddinge

43. Neven Milivojevic, Solna

44. Mikael Trolin, Haninge

45. Christoffer Jönsson, Solna

46. Natalia Rylander, Haninge

47. Mattias Lönnqvist, Sundbyberg

48. Annelie Björnsdotter, Salem

49. Leif Öbrink, Nynäshamn

50. Joakim Storeide, Tullinge

51. Mats Hasselgren, Täby

måndag 9 november 2009

Murens fall

Idag är det exakt 20 år sedan berlinmuren föll. Jag var bara nio år när det hände, det mesta har jag läst och hört om, av naturliga skäl kunde jag aldrig själv ta intryck av det. Det finns dock två politiska händelser som jag har starka minnen av som barn. Det ena minnet var från dagen då ayatollah Khomeini dog . Det var dagen som vi alla skulle flytta tillbaka till Iran fick jag veta då, nu blev det ju inte riktigt så. Det andra minnet var just när berlinmuren föll. Jag fastnade för en särskild TV-bild och det var på en man som frenetiskt i sin glädjes iver försökte banka sönder en liten del av muren med något tillhygge.

Nu i efterhand förstår man hur stor innebörd murens fall hade och det bisarra i hur den faktiskt upprättades. Den officiella versionen till att "Den antifascistiska skyddsvallen" byggdes var att den skulle skydda kommunismen för det som vi idag kallar för demokratin men som kamraterna gärna ville framställa som fascism. Men i själva verket handlade det om att hindra människor från att fly till väst. DDR riskerade att bli dränerat på humankapital. På tolv år - innan murens upprättande hade nära tre miljoner människor flytt till väst.

DDR var tänkt att bli ett mönsterland för kommunisterna, Moskva satsade stort på att landet skulle bli ett socialistiskt drömsamhälle, men liksom alla andra ytliga fasader förpassades också deras drömsamhälle till historiens sophög.

fredag 30 oktober 2009

Hur ställer sig (S) egentligen till Al-anfal och Seyfo?

Jag noterar att S-kongressen biföll motionen om att erkänna två folkmord. Den ena mot kurderna i norra Irak 1988 och den andra på kristna, armenier, syrianer/assyrier och kaldéer, i det Osmanska riket 1914-1918. Det är förstås ett bra beslut. Det ger en stark signal till de anhöriga att vi minns det som hände och ytterligare en möjlighet för dem att gå vidare.

Att besluta något på en kongress är en sak. Men att följa upp det i praktiken är en annan. Det var inte så länge sedan det uppstod bråk om vilka plakat som fick och inte fick förekomma under Mona Sahlins sommartal i Botkyrka för drygt två år sedan. Vi får väl hoppas på att Socialdemokraterna kan hantera sina beslut på rätt sätt framöver....

tisdag 27 oktober 2009

Dawit Isaac

Idag fyller den fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaac 45 år. I samband med födelsedagen uppmärksammar tidningen Expressen hans fall genom en manifestation utanför Eritreas ambassad på Lidingö i Stockholm. Flera talare närvarade - allt från representanter för ungdomsförbund, journalister, chefredaktörer m fl. Bland talarna utmärkte sig dock författaren Mustafa Can. Han uppmanade kungen att agera . I vanliga fall ska ju kungen vara väldigt sparsam med att kommentera politiska händelser, men när det gällde att få Ericsson-anställda fria kunde man gott o väl skriva brev till diktatorn Saddam Hussein. Vad är det för skillnad nu kungen?